Motto: Den som väntar för länge på sällskap missar saker

En sak som jag har lärt mig under min långa *host* och mödosamma *host host* levnadsbana är att när jag har letat för länge efter någon att göra något särskilt med har det ofta slutat med att jag har missat det helt. Den kan vara en biofilm som slutar gå (Forrest Gump), en utställning som läggs ner  (Vi är romer på Göteborgs stadsmuseum) eller en restaurang som brinner ner (fast när det gäller det sistnämnda är det troligen något skumt med i bilden och då kanske det är lika bra att missa det). Just nu är jag lite orolig för att Machu Picchu ska stänga för turister innan jag har hunnit dit. Hursomhelst, när det är något jag vill göra och givet sällskap inte finns från början eller kan rekryteras med rimliga ansträngningar brukar jag därför försöka göra det själv. Ibland blir det rätt trist utan sällskap och ibland blir det fantastiskt. Huvudsaken är att jag inte har missat det.